An avalanche of awesomeness
Efter en vecka med enbart underbara skiddagar är vi idag hemma från backen och fixar nödvändigheter såsom att krya på oss från diverse förskylningar, städa lite och hitta bästa möjliga lösning för josefines overall som sprack häromdagen. Dock bör det tilläggas att det skedde med oerhörd stil vilket vi kommer tillbaka till senare.
Gänget vi var ute i backarna med den dagen kom från den lokala baren och hangout stället V-spot. Vi var väl ett gäng på 30 som mest, och åkare kom och gick under hela dagen. Jag, Josse och våra nyfunna vänner Kossi och Ante var de enda svenskarna och då Austaliensarna och Britterna hade lite svårt att uttala Lisen så bestämdes det istället att jag var L-Dawg. För att spinna vidare på samma tråd blev sedan Josefine J-Dawg och Kossi (som egentligen heter Alexander så han var ju inte direkt i behov av ett smeknamn) blev A-Dawg. Och Ante.. förblev Ante! :D Så vårt lilla crew är numera Ante and the Dawgs. Vi har dessutom märkt ut vår samhörighet med att skriva BOOBS på våra hjälmar. En underbar dag var det och V-spot gänget är absolut människor jag vill åka med igen! Senare under dagen fick jag även ett till smeknamn, ns-serif; font-size: 12px;">nämligen Big L! Det kan jag tänka roar vissa utav er läsare.. ;)
Nu tillbaka till hur Josefines vackra overall kom att spricka. Dagen efter vår dag med V-spot crewet satte Ante and the Dawgs klockan på 07.30, fixade baguetter till lunch och begav sig ut till liftöppning. Det hade snöat en del
både dagen innan och under natten så vi såg fram emot en fin dag i pudret. Dock var sikten lite dålig och vi satte av några pytte-slides och bestämde oss så för att hålla till i Fornet skogen istället. En bit in i skogen kom vi till ett drop som vi bestämde oss för att testa. Josefine, som den fantastiska och orädda person hon är, slängde sej så ut och gjorde ett YTTERST vackert drop på minst 2 meter!!! ... som dock resulterade i en kullerbytta som slet isär överdelen och underdelen på Overallen.
Själv lyckades jag med både det ena och det andra i Fornet skogen den dagen. Det hela börjar med att min skida fastnar i och jag ramlar. Då mina bindningar är inställda på max så löser de inte ut. Jag faller sålika rakt framåt och hamnar med ansiktet nedåt i snön utan möjlighet att resa mej då skidorna fatnat och låst fast mig. PANIK! Jag skojar inte.
Jag blev helt panikslagen och glömmer allt om att ta det lugnt och sansat. Istället börjar jag skrika till närmaste skidvän
"A-Dawg jag döör! Jag kan inte andas, jag dör!!"
A-Dawg (Kossi) berättade i efterhand att han faktiskt blivit lite skraj, särskilt när jag inte svarade när han kom närmare. Vid det laget hade jag nämligen gått in i lite utav shock och bara låg där helt paralysed med en stark tro att detta var slutet! haha okej det var kanske lite väl överdrivet med livet blir mkt roligare med lite drama.
Anyways, för att komma loss var vi tvungna att trycka av mina skidor och då snön var så djup precis innan droppet som jag ramlat framför blev det för jobbigt att sätta på de igen och istället var jag tvungen att hoppa ner med skidorna i händerna. Det hela slutade med att jag landade på rumpan och fick ena skidan i huvudet!
Tack mamma och pappa för hjälmen jag fick i julklapp!!
Till slut kom jag iaf upp på skidorna igen och Josefine hade vi det här laget lyckats skrapa ur snön ur sin overall och vi gav oss iväg igen. Efter ett tag var vi inne i lite tätare bevuxen skog vilket gav oss lite fin snö och flöt på fint tills vi skulle ut på lite öppnare terräng igen. Min högra skida fastnade i ett träd och som ovan nämt krävs det ytterst mycket för att att de ska lösa ut och istället blev jag hängandes nedåt i backen.
Drop cliffs, not bombs!
xxxx Lisen
