Vive la Val d'Isère
Jaha, så satt man här igen- med dåligt samvete över dålig uppdatering och så mycket att berätta att man inte vet var man ska börja.
Min säsong börjar lida mot sitt slut. På fredag återvänder jag till Sverige och lämnar ännu en viktig tidsepok bakom mig.
Den senaste månaden har innehållit glädjeämnen, såsom besök från Iz Gunnár, Juicy&Andy och min familj- inkl bror. Vi har haft flera stycken galet underbara och galna afterski'er, jag och Hanna har fått en idé om att starta ett märke med pärlarmband. Diskussionerna kring namnet på ett sådant märke håller fortfarande på och förslagen inkluderar X-trem (efter första armbandet vi gjorde), Pearlcy (efter Percy) och PowEARL. Viggan tyckte det skulle heta Lilla Lisen för det namnet menade han skulle locka massa småflickor att köpa och säkerligen även en och annan man.... Namnet förblir (föga förvånande) obestämt.
Dessutom har både jag och Linn fyllit år.
Min födelsedag var absolut 100% legendarisk. Och jag vill ge stor cred och ett ännu större tack till mina bästa vänner Maddie och Hanna som planerade allt. Och till Puppy
och Våfflan för att det hjälpte till och var allmänt mysiga. Ja ett tack till alla som på ett eller annat sätt förgyllde min dag. Började redan vid tolvslaget då traditionen säger att man ska ta 21 shots och lets face it, det är inget man vill göra under en timma. Nej jag var extra smart och spred ut de 21 shotsen över en tidsperiod av 24 timmar. Jag blev sedan väckt vid halv åtta av mjuka ord av Maddie och lite fin bakgrundsmusik av DJ Daniel såsom Quando, Quando, Quando. ♥ Sedan var det fin frukost hemma hos Kossi och co och jag fick jättefina presenter av Iz, Puppy och Waffles. Ni är för underbara för att beskriva. Sedan var det skidåkning i Fornet och på glaciären med Linn, Malin och co. Lunchen spenderade jag med Daniel, Viggan och Mackan och runt två åkte jag ner till byn och hämtade upp Iz för att sedan bege oss till Parken. Där sjöng de för mej och efteråt sprutade vi champagne i backen påväg ner till Folie Douce.
Där hände nog det sjukaste på hela dagen. Jag står och njuter av livet i allmänhet då en tjej kommer fram och säher "Hej Lisen". Hon har solglasögon på sig så jag känner inte igen henne men antar att det är nån fellow bummare härnere från. Men icke sa nicke för då tar hon av sig solisarna och det visar sig vara.. 
AnnaMaria Hult som jag känt sen jag var ungefär 12 år gammal. Hon var bara i Valdi över en natt och hade otroligt nog lyckats pricka in just min födelsedag. :D
Afterskin fortsatte sedan på Vics och Dansken och sedan var det snabbt hem för en dusch och rena kläder och så fortsatte kvällen med finmiddag och otroligt goda muffins a la Hanna och ännu fler presenter. My friends are awamzing!! Sedan var det utgång och min födelsedag slutade inte förrän fem nästa morgon nästa morgon när jag utmattad kröp ner i sängen för lite välbehövlig sömn. Och uppenbarligen var det inte bara jag som hade det trevligt, nej Hanna vill trycka upp tshirts där det står "Lisens 21 års dag var den bästa dagen i mitt liv!"
Tyvärr har ju den senaste månaden innehållit sorger också, särskilt då massa myspersoner åkt hem. Daniel, Per, Micke, Oskar, Danielle och Anna och alla andra- ni är saknade!
Ja såhär i slutet på säsongen kan jag faktiskt konstatera, att trots att jag var ytterst skeptisk till det från början, så har Valdi säsongen kickat St Anton säsongens ass! Goa människor fanns det ju på båda ställena men då det är färre svenskar här är gemenskapen starkare. Precis som förra säsongen, såhar man ju även bland alla normal goa människor även hittat några riktiga pärlor härnere som jag kommer kämpa hårt för att behålla kontakten.
Dessutom råder det ju inget tvivel på att skidåkningen varit bättre iår, både för att systemet är större, jag har fått åka med människor som varit bättre och pushat mej att förbättrats och jag har överhuvudtaget åkt mer skidor.
Japp, jag lämnar Valdi på fredag x antal vänner och upplevelser, en hel del kläder och 75 skiddagar rikare än vad jag kom hit med. Det har varit bland den bästa tiden i mitt liv!
Ja, vad är en säsong i Valdi?! Den kanske är tråkig..ooo hemsk ooo tråkig o alldeles, alldeles underbar!
Love // Lisen
I <3 Val d'Isère
Under veckan som gått har det varit Winter X games i Tignes. Det har inkluderat flera goa häng med hela gänget för att titta på tävlingarna, en spelning med David Guetta, åsynen en rätt allvarlig olycka med en voltande snöskoter och close encounters med skidstjärnor såsom Bobby Brown, Tj Schiller och Tom Wallisch.
Nu, för att förklara my sudden outburst of love för Val D så beror det nog lite på att igår åkte Maddie och Hanna till Genevé för att gå på bilmässa och trots lite tjat från deras sida stod jag fast vid mitt beslut att stanna hemma, hemma i Valdi that is. Jag var bara inte så sugen på att ta en lång bilresa men föga visste jag att mitt beslut skulle ge mig vad kan ha varit säsongens underbaraste dag. Det börjar med att Malin och Ebba kommer förbi på morgonen med förslaget att för en gång skull skippa gröten och istället gå till Victors och inta en riktig brakfrukost. Sagt och gjort! YUMMIE! Efteråt rullade vi (bokstavligen talat för vi var löjligt mätta) bort till liftarna, mötte upp 4 andra girls och begav oss ut för en chill carving dag. Vid halv två åkte vi sen bort till Valdi Parken för att hämta Linn för fortsatt åkning. Men där ändrades planerna lite... Oakley hade nämligen sponsrat parken med några fatboys och i en av de hittade jag Daniel. Så där satt vi sen, ca 20 bummare i bara t-shirts och solade. Hårt liv!! Eller inte.. Vid tre, halv fyra var det dags för nästa äventyr och vi begav oss till Folie Douce för afterski. Så fort vi kommer in kommer flera vänner fram rusandes och skriker exalterat att en miljadär bestämt sig för att bjuda alla. Bardisken är full med öl och champagne som det bara är att ta av och med jämna mellanrum ställer sig mannen själv på bardisken och kastar ut 250 euros Rosé till den lyckliga publiken. Vårt sällskap fick senare en magnumflaska med champagne. Prislapp på den? 6500 euro! Han bjöd ut runt 7 sådana. I efterhand fick jag reda på att hans nota för eftermiddagen (afterskin är bara 2 timmar) gick på 89 000 euro! Holy bananas! De påstås att miljadären i fråga går igenom en ful skilsmässa för tillfället och vill spendera så mycket av möjligt av sina pengar så inte hans soon-to-be-ex-wife ska få ut så mycket.
♥Dagen avslutades sedan med att jag och Kossi hade romantiskt middag (eftersom alla andra var i Genevé) och sen drog hela bummargänget ut på kvällen.
Kärlek! //Lisen
HEJ CHRIS!
På senaste tiden har en viss person satt ett leende på våra läppar. Han släpper små kommentarer både här på bloggen och runt om på Facebook. Även ett otippat HEJ LISEN! :D kan verkligen förgylla en dag. Så därför tillägnar vi detta inlägget till the one and only, Chris van Vossel!
Idag har vi jobbat. Jag och Maddie har skapat en ny tradition där vi tar med oss en djupfryst pizza till jobbet och sen värmer vi den i någon av lägenheterna vi städar. Mitt i det flera timmar hårda arbetet att få rent en
lyxlägenhet sätter vi oss sedan med vår pizza och bara njuter ett litet tag. Då känns det nästan som om vi bor i lägenheten med 6 sovrum och inte bara är där och skurar skit från någon av de 8 toaletterna. Verkligheten kommer ju dock snart ikapp en. Jag ska dock inte klaga, just den lägenheten är ju utrustad med en fet IPOD-dock och nog är livet rätt så underbart när man har Kings of Leon, Håkan Hellström och Bruce Springsteen strömmandes ut ur högtalarna.
Något som dock är smått irriterande är att just Lördagarna, den enda dagen då vi jobbar (!!!), har på senaste tiden alltid bjudit på fint väder med nysnö! När man ägnat veckans övriga sex dagar på att bara vänta på en bra Puder dag och den kommer när man ska jobba... Well, det får en inte direkt att dra på munnen om man säger så.
I Onsdags lånade vi grannarnas pimpade van och åkte ner till Bourg för lite McDonalds och massa matshopping. Som vanligt fick vi unna oss lite gott till oss själva. Madde köpte ungefär 50 påsar chips, Hanna köpte
apelsinjuice och själv köpte jag pressad citron och jordnöttsringar. Och återigen visade jag bevis på att jag blivit mer som en grabb när Kossi irriterade mig och jag gav honom en käftsmäll inne bland mjölken. ;)
När vi kom hem på kvällen och hade ställt in all maten (vilket tog ca 1 timma bara det) så skulle vi ha Ladies night med resten av brudarna härnere. YEAH RIGHT! Istället somnade vi ungefär halv nio och sov i sisådär 13 timmar. Och tjejkvällen?! Well det visade sig att de andra också va jättetrötta så vi sköt på den till kvällen efter och det blev en helt fabulous afton!
Skidåkningen de senaste dagarna har varit jobbig men rolig.
Varför den varit jobbig? Jo, det har blåst mindre orkan uppe på berget och varit rätt så varmt ett tag. Det resulterade i att det var svårt att ens ta sej framåt i motvinden och att snön i offpisten var hård och vindpackad.
Varför har det varit roligt? Haha, well först och främst är det la alltid roligt att åka skidor eller?! Men det speciella de senaste dagarna har varit att den vindpackade snön i offpisten har resulterat i en härlig blandning av naturliga hopp, mjuka pucklar och lössnö. Vad sjutton ska man anamma för åkstil då? Ja mina kära vänner, det är där utmaningen ligger och som jag avslöjat tidigare så älskar jag en god utmaning.
Nu sitter Hanna på Skype och pratar om hur lite vi hänger med i vad som händer i omvärlden. Det man inte vet kan inte skada en, eller hur är det ordspråket går? Men om ni har något att berätta om vad som händer i världen kan ni ju lägga av en kommentar här under och upplysa oss lite om vad som händer utanför paradiset!
You know you're jealous of us! XOXO // Lisen
Storstäd
Puder, party och påfrestande småungar!
Ooops we did it again! Det här med att uppdatera bloggen är verkligen inte vår starka sida vilket ni säkerligen har märkt.
Men sen Juicy åkte hem för två veckor sen har vi bränt ljuseT i båda ändarna för att slippas påminnas om att det saknas nån i lägenheten. Jag har faktiskt blivit en helt annan person, ja faktum är att jag på senare tid bliit något av en grabb. Det är inte så tokigt faktiskt, pojkar är ju generellt lite mer chill. Det märktes t.ex. igår när Madde säger nåt som irriterade mig. Istället för att bli lite sur och gå runt i flera dagar och sura så fick jag en sudden urge att ge henne en rak höger, gormade till lite och sen hade jag kommit över det. (Den raka högern blev det inget av kan jag lugna er med)
När jag var ute och körde lite puder häromdagen så märkte jag plötsligt nåt ytterst konstigt. Människorna som jag åkte med, personer som jag alltid tänkt skulle vara långt bättre än mej och vars nivå det var helt onödigt att försöka nå upp till, saktade ner mig och vågade sig inte alls på samma saker som mig. Tro det eller ej, men tack vare den hårda offpist lärare Josefine Siösteen så var jag nu bättre än de jag tidigare sett upp till.
Frågan är bara vem f*n jag ska åka med nu?!
Försöker i bästa mån slingra mig in till att få åka med the big boys nu. I annat fall har Micke lovat att vi ska börja jibba tillsammans. I vilket fall behöver jag en ny utmaning- det är ju det som gör livet värt att leva.
Något annat som gör livet värt är ju ens vänner. Jag och Madchex har kommit varandra oerhört nära den senaste veckan. Ja det har faktiskt känts som i somras. Men fast vi hittat några riktigt chill att hänga med så kan ju ingen riktigt ersätta Robin Cedvin. Han är ju dock med oss i våra hjärtan... och genom sina frekventa sms där han pikar oss för vår vikt och lack of money. Det är kärlek!
Haha, men jag och Maddie har som sagt
bondat rejält. Till den grad faktiskt att jag flyttat
in i hennes rum och vi numera delar en dubbelsäng.
Aaah Livet på en pinne!
Jag ställer förövrigt upp som Maddies levande målarduk varje gång vi går ut och häromdagen var de några som kommenterade
"Shit, du är ju alltid drop dead gorgeous nu för tiden!"
Well, så är det när man har en
personlig makeupartist.
Hanna har en elak förskylning som inte riktigt vill blomma ut men inte heller försvinna.
Men vi har iallafall klarat oss ifrån den fruktade Val Disease som drabbat alla andra av våra vänner.. *Peppar, peppar- ta i trä!*
Val Disease är en magsjuka som även lyckades ta nästan varenda en av de små Samskole och Sjölins-ungarna som var här förra veckan. Ja, det är verkligen sant att skadeglädje är den enda sanna glädjen.
Vecka sju var påfrestande.. och ryktet säger att att vecka nio kommer bli ännu värre. Fy sjutton!
Sist men inte minst ska det sägas att vår nya roomie, Daniel, har smält direkt in i gruppen, lite stulit våra hjärtan och, tillsammans med sina vänner, är sjukt underhållande!
Until next time..
Pow, pow, Powder!
xx //Lisen
Josefine is Fantastic
Nu har vi inte uppdaterat bloggen på ett himla tag. Sorry för det. But who can blame us?!
Mina föräldrar var här, sen flyttade Daniel in och nu har Maddes far och syster varit här en vecka. Det har varit en bra tid.
Men nu e vi lite ledsna. för imorgon åker Josefine hem! Men istället för att sörja ska jag skriva ett inlägg och berätta för er alla om min vän Josefine och hur fantastic hon är. Det har hon nämligen ett klistermärke på sin hjälm där det står, "Josefine is fantastic". Sådana klistermärken kunde de flesta så barn skaffa back in the days (förutom jag då, för Lisen var tydligen inte ett tillräckligt vanligt namn.)men det är nog för få personer som det passar så bra in på som Josefine.
De senaste sju veckorna har varit helt fantastiska och Josefine har spelat en viktig roll i det. haha nu blir det cheezy. Men det är Juicy som har dragit med mej ut i offpisten, upp på hajker, uppmuntrat mej på tidiga mornar och dansat the night away med oss. Det är med Josefine som jag har tittat på How I met your mother, legat uppe hela nätterna och lyssnat på Harry Potter och varit så grymma i offpisten att vi vann varsin mössa.
Japp, till er som inte känner Juicy- ni har gått miste om nått!
Josefine is fantastic!
SPÄNNANDE!
Ojojojojojoj vad spännande det är!
Om 3 timmar anländer "the new guy" till Dalen.
Imorse vaknade kvartetten 12:32 efter en lång natts sömn. Det behövdes. Vi gick upp, käkade äggmacka till frulle och sen satte vi igång med vad dom kändes som ett evighetsprojekt. Att städa våra 22kvm. Vi var klara förvånandsvärt snabbt - Barn: Team work lönar sig, om alla gör lite blir mycket gjort. Oj, moral var det längesedan man smakade på. Josse har packat och flyttar över till grannhuset tills hon åker hem om några dagar. Daniel ska ta över Josses säng. Det ska bli bra med en ny själ bland oss.
Nu hökar Hanna över mig. Hon vill ha tillbaka sin dator :)
/Voldemort
The Return to the Hole in the Wall
Lyckorus
Rastlös
Jaha, nu sitter man har igen... sov till 12, gick upp, städade lägenheten, käkade pizza till frukost, tog en dusch, valde (omsorgsfullt) ut kläder. Det är - 5 ute, strålande sol. Alla jag känner är i backen och fräser och jag sitter inne, mitt ända sällskap är möglet på väggen som blir större och större för varje dag.
/Voldemort
SUIT UP! ..in your skiclothes!
Josefine gick och satte sig i med varsin bok och njöt av Januari solen så gav jag mig upp ensam i backen. Det har varit en underbar dag i backen och faktiskt rätt skönt att åka helt ensam. Då får man ju själv styra över vart man ska åka, hur man ska åka och i vilken takt.BloggRape
Wacko Valdi!
Flingor utan mjölk, pommes utan majonäs.
det var igår när snön stod som spön i backen och sikten var lika med mjölk som jag skulle gå igenom liftspärren som lampan inte lös grönt. Slut på det roliga. Men frukta inte! liftkortet kommer, måste bara vänta in lite deg så jag kan köpa loss det (575 euro) shiiiiit! tills dess är jag.. flingor utan mjölk. Och pommes utan Majjo.
As we speak sitter jag och Finanskrisen och chillar. jag har hittat min borttappade jacka som erhöll hemmanyckeln och jag är nu fri att lämna huset. så fort jag skrivit klart ska vi ut på promenad. Ibland är det bra att se världen i dagsljus och inte i diskokulastämning med lite för hög musik i öronen...
LG - Lifes Good!
/Voldemort
An avalanche of awesomeness
Efter en vecka med enbart underbara skiddagar är vi idag hemma från backen och fixar nödvändigheter såsom att krya på oss från diverse förskylningar, städa lite och hitta bästa möjliga lösning för josefines overall som sprack häromdagen. Dock bör det tilläggas att det skedde med oerhörd stil vilket vi kommer tillbaka till senare.
Gänget vi var ute i backarna med den dagen kom från den lokala baren och hangout stället V-spot. Vi var väl ett gäng på 30 som mest, och åkare kom och gick under hela dagen. Jag, Josse och våra nyfunna vänner Kossi och Ante var de enda svenskarna och då Austaliensarna och Britterna hade lite svårt att uttala Lisen så bestämdes det istället att jag var L-Dawg. För att spinna vidare på samma tråd blev sedan Josefine J-Dawg och Kossi (som egentligen heter Alexander så han var ju inte direkt i behov av ett smeknamn) blev A-Dawg. Och Ante.. förblev Ante! :D Så vårt lilla crew är numera Ante and the Dawgs. Vi har dessutom märkt ut vår samhörighet med att skriva BOOBS på våra hjälmar. En underbar dag var det och V-spot gänget är absolut människor jag vill åka med igen! Senare under dagen fick jag även ett till smeknamn, ns-serif; font-size: 12px;">nämligen Big L! Det kan jag tänka roar vissa utav er läsare.. ;)
Nu tillbaka till hur Josefines vackra overall kom att spricka. Dagen efter vår dag med V-spot crewet satte Ante and the Dawgs klockan på 07.30, fixade baguetter till lunch och begav sig ut till liftöppning. Det hade snöat en del
både dagen innan och under natten så vi såg fram emot en fin dag i pudret. Dock var sikten lite dålig och vi satte av några pytte-slides och bestämde oss så för att hålla till i Fornet skogen istället. En bit in i skogen kom vi till ett drop som vi bestämde oss för att testa. Josefine, som den fantastiska och orädda person hon är, slängde sej så ut och gjorde ett YTTERST vackert drop på minst 2 meter!!! ... som dock resulterade i en kullerbytta som slet isär överdelen och underdelen på Overallen.
Själv lyckades jag med både det ena och det andra i Fornet skogen den dagen. Det hela börjar med att min skida fastnar i och jag ramlar. Då mina bindningar är inställda på max så löser de inte ut. Jag faller sålika rakt framåt och hamnar med ansiktet nedåt i snön utan möjlighet att resa mej då skidorna fatnat och låst fast mig. PANIK! Jag skojar inte.
Jag blev helt panikslagen och glömmer allt om att ta det lugnt och sansat. Istället börjar jag skrika till närmaste skidvän
"A-Dawg jag döör! Jag kan inte andas, jag dör!!"
A-Dawg (Kossi) berättade i efterhand att han faktiskt blivit lite skraj, särskilt när jag inte svarade när han kom närmare. Vid det laget hade jag nämligen gått in i lite utav shock och bara låg där helt paralysed med en stark tro att detta var slutet! haha okej det var kanske lite väl överdrivet med livet blir mkt roligare med lite drama.
Anyways, för att komma loss var vi tvungna att trycka av mina skidor och då snön var så djup precis innan droppet som jag ramlat framför blev det för jobbigt att sätta på de igen och istället var jag tvungen att hoppa ner med skidorna i händerna. Det hela slutade med att jag landade på rumpan och fick ena skidan i huvudet!
Tack mamma och pappa för hjälmen jag fick i julklapp!!
Till slut kom jag iaf upp på skidorna igen och Josefine hade vi det här laget lyckats skrapa ur snön ur sin overall och vi gav oss iväg igen. Efter ett tag var vi inne i lite tätare bevuxen skog vilket gav oss lite fin snö och flöt på fint tills vi skulle ut på lite öppnare terräng igen. Min högra skida fastnade i ett träd och som ovan nämt krävs det ytterst mycket för att att de ska lösa ut och istället blev jag hängandes nedåt i backen.
Drop cliffs, not bombs!
xxxx Lisen
